malinabrahamsson

Jag röstar som jag gör är av en enkel anledning. Eller flera egentligen men en specifik. Jag har en släkting, mycket nära släkting, som lever som förtidspensionär. Detta är inget personen själv kan hjälpa då denne helt enkelt inte klarar av att jobba. Har alltså INGET att göra med lathet eller längtan efter att leva på andras pengar. Hade det varit möjligt så hade denna människa givetvis jobbat och bidragit till samhället! Men detta är alltså helt omöjligt. Så som Alliansen sänkt taken till alla ekonomiska bidrag (i varje fall som personer som denne kan ta del av) så lever denna människa VÄLDIGT knapert, och ska dessutom ta hand om barn som behöver mat. Givetvis finns det även en andra förälder med i bilden varannan vecka eller vad det är, men man vill ju kunna ta hand om sitt eget barn på ett värdigt vis? Det gör ont att se hur en människa i ens närhet lever på detta sätt.

Detta är alltså en anledning varför jag ska rösta som jag ska. I huvudsak är jag även liberal så därför blir det MP som är mer åt mitten (och ja, jag har läst igenom allt dom vill och är medveten om detta) men samtidigt samarbetar dom åt vänster. Visst, jag förstår människor som röstar för deras egen skull. Men ska man för det inte tänka på andra människor?

"Ja, men vill du ha ett bidragssamhälle då??" - Ja det vill jag alldeles säkert den dagen jag blir utbränd för att jag kanske jobbat för hårt. Det vill jag absolut den dagen mina barn dör i en olycka och jag blir för traumatiserad och inte klarar av att jobba förrän jag kommit över det någorluna. Det är garanterat en fördel den dagen man får sparken från företaget man trodde man hade en bra anställning på. Det jag vill säga är att man aldrig vet vad som kan hända i framtiden. Man behöver inte vara lat, korkad, vilja leva "på dom rikas pengar", det krävs så lite för att du själv ska hamna i situationen och varför ska dessa människor hamna utanför samhället?

Och lyx för lata människor att få bidrag? Är det lyx att få 50kr om dagen till mat? Jaha okej, det visste jag inte. Och främst ska unga människor inte uttala sig något större om hur mycket pengar människor behöver och hur mycket dom INTE ska få i bidrag när det är nödvändigt. Hallå, du lever antagligen fortfarande på dina föräldrar, vad vet du om hur mycket du egentligen behöver? Det kan, tyvärr, krävas att man måste se det med egna ögon. Det jag vill säga är att vem som helst kan hamna i ett bidragsberoende en period i livet, varför ska vi då inte vara medmänskliga och hjälpa till? Jag har inte haft någon större inkomst efter jag tagit studenten, men ändå jobbat ett år och betalat skatt. Ja, tack vare alliansen har den varit låg, men jag hade kunnat bidra ännu mer utan att gnälla om "att dom tar mina pengar som jag sliiitit så för". Jag har möjligheten att slita, det har inte alla trots att dom vill.

Jag hoppas att jag även i framtiden är beredd att avvara av det jag själv tjänat. För andra människors skull. Vem som helst av mina släktingar eller vänner kan råka ut för att bli tvungen att ta till bidrag, och då vill jag glatt kunna hjälpa dom och givetvis alla andra. Då kan jag sova gott på natten.