Night is falling
What hurts the most is that it hurts the most.
Och tårarna rinner.
Ibland önskar jag hade jag orkat berätta för er, men finner inte kraften att skriva eller yttra orden. Det gör för ont, ni skulle ändå inte förstå vad det innebär. Inte för mig. Aldrig. Någon klok människa sa en gång något om att man inte kan förstå förrän man gått i den andres skor. Och så är det. Så är det just nu. Jag vill inte ha medlidande, orkar inte med det. Det är kämpigt nog. Men det är egentligen inte mig det är synd om. Inte jag som behöver gå igenom saker. Det är DU som är stark. DU som tvingas igenom saker du inte förtjänar. DU kan inte hjälpa att allt är dom det är. Att DU är DU. Men det finns så mycket mer. Under ytan. Och det är krävande att stå bredvid som en åskådare. Krävande att ha hemska tankar. Tankar som jag vet är förbjudna. Och det är det som är värst. Att ibland känna ett hat. Ett hat som ingen är orsaken till. Då känner man sig så förstörd. Så hemsk. Inte värdig, då det inte är MIG det är synd om. Men det som kommer nu har jag inte upplevt än. Aldrig varit med om. Detta kan bli det värsta i hela mitt liv. Och det är då jag undrar, kan det ens bli värre? Men igen, det är inte mig det handlar om. Det är DIG det handlar om. Jag är så maktlös.
Och tårarna rinner.
Ibland önskar jag hade jag orkat berätta för er, men finner inte kraften att skriva eller yttra orden. Det gör för ont, ni skulle ändå inte förstå vad det innebär. Inte för mig. Aldrig. Någon klok människa sa en gång något om att man inte kan förstå förrän man gått i den andres skor. Och så är det. Så är det just nu. Jag vill inte ha medlidande, orkar inte med det. Det är kämpigt nog. Men det är egentligen inte mig det är synd om. Inte jag som behöver gå igenom saker. Det är DU som är stark. DU som tvingas igenom saker du inte förtjänar. DU kan inte hjälpa att allt är dom det är. Att DU är DU. Men det finns så mycket mer. Under ytan. Och det är krävande att stå bredvid som en åskådare. Krävande att ha hemska tankar. Tankar som jag vet är förbjudna. Och det är det som är värst. Att ibland känna ett hat. Ett hat som ingen är orsaken till. Då känner man sig så förstörd. Så hemsk. Inte värdig, då det inte är MIG det är synd om. Men det som kommer nu har jag inte upplevt än. Aldrig varit med om. Detta kan bli det värsta i hela mitt liv. Och det är då jag undrar, kan det ens bli värre? Men igen, det är inte mig det handlar om. Det är DIG det handlar om. Jag är så maktlös.
Kommentarer
Trackback
