.
Något jag tänkte på ganska fort, som även skrevs om längre fram i häftet, var det faktum att vi faktiskt lär människor från första början att lyda auktoriteter. Detta bör i viss mån även vara medfött; barnet härmar och lär sig av sina föräldrar då dessa är världsvana och förhoppningsvis vet hur man ska bete sig i livet för att överleva. Man säger till, och ibland till och med hotar, barnen att de ska lyda sina föräldrar då de är vuxna och ”vet bäst”. Vem känner inte igen det? Och sedan hör man på dagis ”Mamma säger att…”, ”Pappa säger att…”. Det här med att lyda auktoriteter blir så inpräntat från första stund, samt att konsekvenser av att vara olydig ger otrevliga följder, att man inte på något vis bör beskylla människan för att lyda en auktoritet ”reflexmässigt” på annat håll heller. Dock ska ju givetvis moralen komma före i fråga om att skada andra människor; något vi också lär oss från första början!
Samtidigt är människan ett flockdjur, hon vill inget hellre än att passa in i gruppen, vilket Milgram även skriver om gällande den ”djuriska gruppen” människor, och därmed strider mot sin egen moral för att lyda de hierarkiskt högre uppsatta människorna. Man får heller inte glömma att människan är egoistisk, hur bra syn man än vill ha på henne, och inte vill få skuld på något vis då det skulle förändra synen på henne själv; kanske ett svar på varför större delen av försökspersonerna inte ville ta ansvar för sitt eget handlande. Sedan kan man vidare diskutera ifall det verkligen är den svaga som lyder och den starka som är olydig. Även här kan man ta upp människor i grupp som exempel, hade alla varit olydiga så hade ingenting fungerat. Samma sak gäller om det hade varit tvärt om; det kan ju finnas en naturlig orsak och ordning som gör att en mindre del människor går sin egen väg och på det viset kan bli ledare för en grupp, medan den större delen faktiskt utgör den stora befolkningen som ska fungera under dessa ”ledare”. Alltså behövs både ock för att ett samhälle ska fungera normalt.
När Milgram påpekar att det finns skillnader mellan olika intellekt och vad personerna jobbar med, så kanske de jobbar med, och är olika utbildade som en följd av denna naturliga ”inställning” och inte tvärt om? När det gäller krig och dödande blir omständigheterna svårare än det omskrivna experimentet, men jag tror att resultaten kommer från samma grund; människan vill naturligt passa in i en grupp och därmed utför hon order från auktoriteter. Givetvis ska människor få konsekvenser av ett omoraliskt beteende, men som Milgram skriver, båda delarna av problemet gör oss mänskliga och på det stora hela reagerar alla människor på samma vis i liknande situationer. Kanske inte övergripande för mänskligheten gällande krig, där man får en utbildning som soldat, men gällande de krigande som grupp. Det är där likheterna finns, vi kan inte sätta oss in i hur det är om vi inte själva varit där under samma förutsättningar.
Något jag reagerade ganska mycket över var att Milgram inte hade fler kvinnor i sitt experiment. Dock tror jag inte att skillnad mellan könen hade funnits i stor utsträckning idag på samma vis som de antog förr. Idag ska alla vara väldigt starka, individuella och lära sig ifrågasätta, oavsett kön. Därmed vill jag även tro att detta experimentets resultat hade sett annorlunda ut idag, med fler olydiga. Men då återkommer man ju till problemet, hur skulle det då se ut för människan som grupp, med flera olydiga och få lydiga? Jag tror, tragiskt sett kanske, att experimentets utgång hade fått ungefär samma resultat som för Milgram. Det är mänskligt att lyda auktoriteter, MEN det ska inte ge andra människor smärta! Där måste vi se oss själva som svaga och bristande, även fast vi som mänskliga egoister inte vill se att vi har, och gör, fel.
